Makten över Europa står på spel. Kampen om chefsrollen på EU-kommissionen skapar starka känslor och många diskussioner kring vem som får bestämma. Fem av kandidaterna till toppjobbet drabbar nu samman i tv-sänd debatt.
– Idén är att det nya systemet skulle demokratisera processen och samtidigt göra den mer transparent, säger Manuel Müller, EU-forskare på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.
För att väljarna i medlemsstaterna ska ha chans att påverka vem som leder EU-kommissionen har Europaparlamentet inför de tre senaste valen uppmanat partigrupperna att utse toppkandidater till rollen. Syftet med systemet är att göra de ledande europeiska politikerna mer synliga och skapa en tydligare koppling mellan väljarnas val och det kommissionsordföranden vill genomföra under mandatperioden.
Åsikterna går dock isär kring hur bra systemet fungerar. Inför årets EU-val har partigrupperna Identitet och demokrati (ID) samt Europeiska konservativa och reformister (ECR), där Sannfinländarna och Sverigedemokraterna ingår, inte utsett några officiella kandidater. ECR skriver i ett pressmeddelande att systemet är “värdelöst” och att det borde vara helt upp till Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna) att föreslå vem som ska leda kommissionen. Synen på hur maktbalansen ska se ut skiljer sig åt.
– Ett problem är att medlemsstaterna har varit väldigt skeptiska till systemet från början. De ser det som ett sätt att öka de europeiska partiernas inflytande på deras egen bekostnad, säger Manuel Müller.
Fakta: EU-kommissionen
- Kan förenklat beskrivas som en regering.
- Består av 27 kommissionärer, en från varje medlemsstat.
- Leds av en ordförande som godkänns genom majoritet i Europaparlamentet efter varje EU-val.
- Presenterar lagförslag för Europeiska unionens råd och Europaparlamentet.
- Övervakar hur väl medlemsstaterna genomför och följer EU-lagstiftning.
Källa: commission.europa.eu
Till en början var det medlemsstaternas regeringar som utnämnde ordföranden för EU-kommissionen. Müller berättar att en stor förändring skedde efter undertecknandet av Maastrichtfördraget 1992, då Europaparlamentet fick vetorätt över nomineringarna.
– Vid den tiden fungerade parlamentets godkännande mer som en gummistämpel på regeringarnas nominering. Nu är det istället tvärtom, säger han.
Müller påpekar att toppkandidatsystemet är något som vi har i många parlamentariska demokratier i Europa. Idén är därför att ha samma system i EU-valet. Till exempel fungerar riksdagsvalen i Sverige och Finland så att det oftast är partiledaren från det största partiet som blir statsminister i den nya regeringen.
– Det är inte självklart att toppkandidaten från det största partiet blir kommissionsordförande även om den största partigruppen EPP tycker att det borde vara så. Om ingen lyckas få en majoritet i Europaparlamentet är det logiskt att partierna försöker hitta någon kompromisskandidat, säger Manuel Müller.
Fakta: Valet av EU-kommissionens ordförande
- Partigrupperna i Europaparlamentet uppmanas utse toppkandidater, kallat Spitzenkandidat.
- Systemet med toppkandidater är inte inskrivet i fördragen, och därför inte obligatoriskt för partigrupperna.
- Europeiska rådet, alltså medlemsstaternas stats- och regeringschefer, nominerar kandidater till omröstning efter EU-valet.
- För att godkännas krävs att majoriteten av ledamöterna i Europaparlamentet röstar ja till kandidaten.
Källa: commission.europa.eu, europarl.europa.eu
Den nuvarande kommissionsordföranden Ursula von der Leyen var inte en av toppkandidaterna inför EU-valet 2019. Toppkandidaten för EPP var istället tysken Manfred Weber, men han lyckades inte få den majoritet han behövde i Europaparlamentet. Han ansågs nämligen ligga för långt åt höger för de liberala och partierna på vänsterkanten. Han hade inte heller någon bred politisk erfarenhet. Därför blev han inte godkänd och partierna försökte hitta andra majoriteter i Europaparlamentet. Det misslyckades och de stora partierna nekade varandras kandidater, vilket gav Europeiska rådet spelrum att nominera sin egen kandidat – Ursula von der Leyen.
Eftersom både stats- och regeringscheferna och Europaparlamentet har inflytande i processen är det svårt att förutse vem som får jobbet. Det har också lett till att medier varit osäkra över hur man ska rapportera, menar Manuel Müller. Uppmärksamheten har hamnat på systemet snarare än kring själva kandidaterna eftersom det var oklart om de i slutändan spelar någon roll.
– Den huvudsakliga idén bakom toppkandidaterna är att de kandiderar för posten som kommissionsordförande. De mindre partierna har alltid varit medvetna om att det troligen inte är de som får posten, men de vill fortfarande ha en toppkandidat så att de också kan synas.
Hur har det fungerat?
– Partigrupperna själva är inte särskilt välkända, därför finns det en förhoppning att dessa ansikten skulle lyfta fram dem. Men istället blev det andra vägen runt: Eftersom partigrupperna är så okända så blev det svårt att förklara vem och vad dessa toppkandidater faktiskt är, säger Manuel Müller.
Debatten mellan toppkandidaterna på torsdag den 23 maj genomförs i plenisalen i Bryssel. Det talade språket blir engelska och ett flertal ämnen kommer diskuteras under det nästan två timmar långa tillfället. Att göra den gemensamma EU-politiken lättillgänglig och förståelig för medborgarna medlemsländerna är viktigt enligt Manuel Müller.
– Toppkandidatsystemet är något som vi har i många parlamentariska demokratier i Europa. Idén bakom toppkandidatsystemet är därför att ha samma system i EU-valet.
Müller berättar att det i Tyskland och Benelúx-länderna, som har haft många toppkandidater genom åren, finns en bredare förståelse för systemet. I dessa länder är toppkandidaterna mer kända och syns frekvent i media. Det har till exempel lett till mer rapportering från de partikongresser där dessa kandidater utses jämfört med andra länder.
– När det 2019 blev mycket diskussion i Tyskland om hur toppkandidaten Manfred Weber skulle positionera sig för att vinna över högern i EPP syntes detta i media. I samma veva blev partigruppen mer bekant för väljare. När man har intressanta berättelser om personerna som är toppkandidater så blir det lättare att berätta annat också.
Jakob Stenvall
August Olofsson
Nedan presenteras de kandidater som bekräftat sitt deltagande vid debatten den 23 maj.
Ursula von der Leyen – Kandidat Europeiska folkpartiet (EPP)
EPP är det största partiet i det nuvarande parlamentet och ser ut som att de också blir det i det kommande valet.
– Ursula von der Leyen är den första sittande kommissionsordförande som står till förfogande som toppkandidat. EPP har också ett väldigt tydligt försprång i opinionsundersökningarna, därför har diskussionen varit väldigt mycket fokuserad på henne, säger Müller.
Müller tror att Von der Leyen nu har en stor chans att vinna över resten av parlamentet
– Såsom jag ser det har hon väldigt goda chanser att vinna den majoritet i parlamentet hon behöver eftersom hon inte verkar vara helt oacceptabel för liberaler, socialdemokrater och gröna.
65 år
Tyskland
Politisk bakgrund: Fick sina första större politiska uppdrag i början av 2000-talet. Har varit familjeminister, socialminister och försvarsminister i olika tyska regeringar. Är med i tyska partiet CDU (Tysklands kristdemokratiska union).
Utbildning: Läkare och forskare.
Uppdrag inom EU: Rollen som ordförande i Kommissionen är von der Leyens första uppdrag inom EU. Har målet att göra Europa till den första klimatneutrala kontinenten till år 2050.
Sagt inför valet: Vill upprätta en europeisk demokratisk sköld som kan identifiera och ta bort påverkanskampanjer och desinformation online, om hon väljs till en andra mandatperiod.
Källor: Europaparlamentet, EU-kommissionen
Nicolas Schmit – Kandidat Progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D)
I det här valet har S&D haft problemet att de haft många välkända potentiella kandidater som funderat på att ställa upp.
– Förra året spekulerades det ifall Sanna Marin skulle ställa upp. Som ung kvinna och välkänd utomlands så skulle hon ha varit en väldigt intressant kandidat. Men hon valde att lämna politiken. I slutändan blev det Nicholas Schmit – som inte är ett välkänt namn, säger Müller.
Socialdemokraterna hoppas på att en dag bli den största gruppen igen. Därför har de stöttat idén om att toppkandidaten från den största gruppen blir kommissionsordförande.
70 år
Luxemburg
Politisk bakgrund: Schmit påbörjade sin politiska karriär som arbetsminister i Luxemburg åren 2009-2018. År 2019 blev han invald till Europaparlamentet, men satt endast ett par månader innan han blev utnämnd till kommissionär.
Utbildning: Doktor i ekonomi.
Uppdrag inom EU: Kommissionär för sysselsättning och sociala rättigheter. Tidskriften Politico beskriver Schmit som arketypen för en socialdemokrat som hunnit leda tuffa kamper på arbetsmarknaden. Som kommissionär för sysselsättning och sociala rättigheter har Schmit fört fram ett direktiv som garanterar att minimilönen hålls på en skälig nivå inom Unionen. Han har också kämpat för att få igenom ett direktiv om att förbättra arbetsförhållanden för gig-arbetare, men förslaget har strandat i förhandlingar mellan medlemsstaterna.
Sagt inför valet: Har lovat att inte samarbeta med partigrupperingarna på ytterhögerkanten: ID och ECR. Enligt Schmit ska EU arbeta för att förbättra människors liv, försvara demokratin och leda kampen mot klimatförändringarna.
Källor: Politico, Euronews
Sandro Gozi – Kandidat Renew Europe
De liberala partigrupperna har varit väldigt skeptiska till toppkandidatsystemet.
– Som tredje största grupp har de, till skillnad från EPP och S&D, väldigt liten chans att få sin kandidat invald. Däremot är liberalerna väldigt starka i Europeiska rådet eftersom många medlemsländer leds av liberala partier, säger Müller.
Enligt Müller har de därför försökt försvaga toppkandidatsystemet genom att till exempel ställa upp sju toppkandidater i valet år 2019.
56 år
Italien (invald i Europaparlamentet för Frankrike)
Ställer upp som kandidat för partigruppen Renew Europe tillsammans med Marie-Agnes Strack-Zimmerman och Valerie Hayer.
Politisk bakgrund: Sandro Gozi har en lång politisk bakgrund, med engagemang i fem olika italienska partier. Senast Viva Italia, ett liberalt parti grundat 2019. Enligt uppgift var Gozi i unga år med i det neo-fascistiska Movimento Sociale Italianos ungdomsorganisation – något han själv senare förnekat. Haft flera roller i italienska och franska regeringar, samt flera uppdrag inom EU sedan början av 2000-talet.
Utbildning: Juridik, internationell politik, litteratur och filosofi.
Uppdrag inom EU: Invald som en av de franska ledamöterna i Europaparlamentet. Medlem i flera kommittéer som behandlar den inre marknaden och konstitutionella frågor. Dessutom i delegationer för relationer med olika utomeuropeiska länder.
Sagt inför valet: Vill fördjupa och förstärka det europeiska samarbetet genom att överföra mer makt till EU. Vill slå ihop rollerna som ordförande för Europeiska rådet och Kommissionen till en roll, för att skapa en tydlig ledare för EU.
Källor: Le Point, Europaparlamentet
Terry Reintke – Kandidat De Gröna/EFA
De Gröna ställer upp två toppkandidater. Enligt Müller har De Gröna länge haft en tradition av att ha två toppkandidater – en kvinna och en man. Så det är inte särskilt förvånande att de har samma system i EU-valet enligt Müller.
– Terry Reintke har varit i en ledande position i gröna ganska länge. Det här är en position som betyder att hon kunde vara synlig för allmänheten ifall det fanns mer rapportering om EU-politik, säger han.
År 2014 höll De Gröna en onlineomröstning öppen för alla i Europa och den kunde bekräfta att många har gröna värderingar. Man behövde inte ens vara medlem i något grönt parti. Däremot blev antalet röster en besvikelse och partiet har valt att inte upprepa försöket. Nuförtiden väljer de toppkandidaterna genom omröstningar inom partiet liksom resten av partigrupperna.
36 år
Tyskland
Ställer upp för De Gröna tillsammans med Bas Eickhout.
Politisk bakgrund: Reintke började sin politiska karriär i de tyska Gröna unga, där hon satt i styrelsen 2008-2009. Efter det var hon talesperson för det Europeiska gröna partiets ungdomsförbund 2011-2013. Invald i Europaparlamentet år 2014 och omvald 2019.
Utbildning: Statsvetenskap.
Uppdrag inom EU: Reintke är vice ordförande för de europeiska Gröna och har varit medlem av partigruppen sedan år 2014.
Sagt inför valet: Under valkampanjen har Reintke betonat en socialt rättvis grön omställning. Enligt henne borde EU göra mer för att stödja medborgare som riskerar hamna i kläm i den gröna omställningen. Hon förespråkar exempelvis en reform i stödet till jordbrukare i EU. Hon förespråkar också en årlig investering på 200 miljarder euro i miljövänlig energiteknik. Reintke har uteslutit samarbete med ytterhögern.
Källor: Euronews, Europeiska Gröna.
Walter Baier – Kandidat Europeiska vänstern
Vänstern har alltid varit delad i sin syn på EU enligt Müller.
– Vissa vill satsa på att stärka demokratin i EU, medan andra delar av vänstern anser att demokrati endast fungerar på den nationella nivån, säger han.
Vänstern har hittills alltid nominerat en toppkandidat och satsar i år på ett etablerat namn inom EU-vänstern.
70 år
Österrike
Politisk bakgrund: Var ordförande i Österrikes kommunistiska parti (KPÖ) under åren 1994-2006. Har haft uppdrag som politisk koordinator för nätverket Transform europe, som samarbetar med Europeiska vänstern. Sedan början av 2000-talet engagerad i att skapa dialog och möte mellan ateister och katoliker genom projektet DIALOP.
Utbildning: Doktor i ekonomi.
Uppdrag EU: Blev i december 2022 vald till ordförande för Europeiska vänstern.
Sagt inför valet: Har sagt att det är en moralisk och kulturell nödvändighet att bekämpa ytterhögern. Lyfter fram klimatfrågor och säger att den gröna omställningen måste gå hand i hand med bekämpningen av sociala orättvisor.
Källor: Euronews, Transform Europe